Vilken färg har klänningen?

Klanning_1366

 

#dressgate, torsdagens stora diskussion på sociala medier: vilken färg har klänningen på bilden? (För mig är den vit med guldränder, även om jag numera vet att den egentligen är blå och svart, se nedan.) Här försöker jag förklara vad som händer i DN-TV. Sammanfattning av budskapet: våra hjärnor har utvecklats för att känna igen färger i olika typer av dagsljus. Eftersom färger ser olika ut i gryningen, mitt på dagen och i skymningen kompenserar hjärnan för det. Vi som ser en vit klänning tolkar förmodligen att detta är skymningsljus, och kompenserar för det. blue-dress

När vetenskapen har gått vilse

I samband med med 70-årsdagen av Auschwitz befrielse publicerade DN några artiklar om skallsamlingen på Karolinska Institutet. Forskningen som gick ut på att mäta och väga kranier från olika människor och folkgrupper ledde ingen vart.

Men det finns andra mörka kapitel i vetenskapshistorien under 1900-talet: vidriga experiment vars resultat vi fortfarande drar nytta av. Försök på fångar i Auschwitz och andra koncentrationsläger ledde fram till att flytvästar fick krage, vår goda tandhälsa i Sverige – och idén med lördagsgodis! – bygger på en tio år lång studie på Vipeholms sjukhus i Lund där människor med grav utvecklingsstörning användes som försöksdjur, och vi vet hur sjukdomen syfilis utvecklas utan behandling tack vare en amerikans studie på flera hundra svarta, outbildade män som pågick från 1932 och ända in på 70-talet.

Men vi ska inte tro att etisk problematisk forskning bara pågick i det förflutna.

Det finns en risk att vi blir lite väl tillbakablickande och bara pekar på nazisternas illdåd och missar de utmaningar vi själva står inför.

säger forskningsetikern Mats Johansson. Läs mer här.

(Detta är ett ämne som alltid har engagerat mig. Bland de kurser jag valde att läsa som  doktorand i partikelfysik på 1990-talet var en “Forskningsetik för naturvetare”, på teologiska institutionen. Jag har alltså några poäng teologi i min doktorsexamen.)