Skriva bok: Dag 16

En typ av mejlsvar jag inte gillar att få från forskare jag vill intervjua:

Jag har full förståelse för att man inte vill ägna sin tid åt långa telefonsamtal med korkade journalister (jag har själv nästan slutat helt att prata i telefon utom då jag gör intervjuer) – men mejlintervjuer blir aldrig bra.

Intervjuer blir bäst när forskare får prata fritt utifrån öppna frågor, som: Vad tycker du är mest spännande i den här studien ni har gjort? eller Varför blev du intresserad av just det här forskningsområdet? och jag sedan ställer följdfrågor för att förstå bättre eller få veta mer om någon spännande detalj.

När forskare svarar skriftligt, och dessutom vill ha precisa frågor som kan få kortfattade svar, uttrycker de sig som i sina vetenskapliga artiklar – och, nej, det är inte det jag är ute efter. Då skulle mina läsare lika gärna kunna läsa originaltexterna, som sällan (läs aldrig) är anpassade för människor utan förkunskaper.

Hur jag ska få just den här forskaren (som jag verkligen behöver prata med) att gå med på en intervju är ett av dagens stora bekymmer. Det finns dessvärre fler. Ett exempel: när ska jag hinna läsa alla dessa böcker och artiklar som jag samlat på mig? Den tanken golvar mig i början av varje vecka.

Skriva bok: Dag 14

Det här med att vara lättuttråkad är faktiskt en bra grej, om man utnyttjar det. Mina bästa idéer den senaste dagarna har jag fått när jag har transkriberat (nej, jag ska inte tjata mer om hur trist jag tycker att det är) eller läst en vetenskaplig artikel som är så torr att jag helst av allt vill krypa ur skinnet av tristess. Det är som att delar av min hjärna stänger av och börjar ägna sig åt annat när den får för tråkigt.

Varför min hjärna inte funkar som andras är en av frågorna jag hoppas på att få svar på i den här boken.

 

Skriva bok: Dag 13

Ett nytt synopsis håller på att ta form, baserat på den nya bärande idén jag kom på i går.

En massa olika trådar kommer upp under researchen, som den här artikeln om Lewis Terman – en bra illustration av IQ-testningens och intelligensforskningens något blandade historia.

En ny deadline till mig själv: innan veckan är slut ska jag ha bokat intervjuer med minst två forskare till.

Skriva bok: Dag 12

Känn dig själv. Det är ett bra motto när man ska skriva bok, har jag insett. Jag har en del egenskaper som jag måste hantera om boken någonsin ska bli klar:

  • Deadlinejunkie. Jag är urtypen för en person som jobbar mest – och bäst! – nära deadline. Och det funkar inte med deadlines jag sätter upp för mig själv. De måste komma utifrån. Då får man vara smart, och göra sina deadlines offentliga. Eftersom jag skrev här på bloggen i förra veckan att transkriberingen av intervjuerna måste bli klar senast i dag blev jag också klar för tio minuter sedan. Yay! Inte var det roligt, men nu är det gjort (och jag lärde mig naturligtvis massor). Nya utmaningar till mig själv kommer att komma. Stay tuned.
  • Lättuttråkad. Jag är nog den mest lättuttråkade person jag vet. Länge har jag sett det som en brist, men alldeles nyligen insåg jag att det faktiskt är en tillgång när man jobbar som journalist. Jag har mycket lite till övers för tråkiga texter, och anstränger mig därför för att skriva artiklar jag tycker det skulle vara roligt att läsa själv. Nu måste jag plöja torra vetenskapliga studier och böcker (och dessutom transkribera, se ovan), och behöver hitta sätt att stå ut med det. Timer använder jag flitigt, liksom appen Forrest (nej, jag är inte sponsrad av dem). Min skog växer till på mobilen medan jag läser, och hindrar mig att börja surfa eller messa när texterna blir alltför trista.
  • Ofokuserad. Jag måste hitta rutiner så att jag jobbar när jag ska jobba och är ledig på kvällar och helger. Där är jag inte än, men jag jobbar på det.

Jag hittade också, äntligen, en bärande tanke för boken som jag tror kan fungera (när jag transkriberade. Yay igen!). Den får jag säkert anledning att komma tillbaka till längre fram. Nedstämdheten som jag lidit av de senaste dagarna försvann ögonblickligen.

Skriva bok: Dag 10

Två veckor in i tjänstledigheten är bokprojektet fortfarande ganska spretigt. För varje dag som går blir jag i alla fall mer och mer förtjust i verktyget Skrivener. I dag upptäckte jag hur enkelt det är att transkribera, när man kan ha ljudfilen i halva fönstret och skriva i den andra halvan (och ja, jag är medveten om stavfel och annat ovan, men texten var inte avsedd att läsas av någon annan än mig). Transkriberingen i sig var dock lika plågsam som väntat, men ena intervjun är klar i alla fall. Ny deadline för intervju två: tisdag nästa vecka.

 

Skriva bok: Dag 8

Att transkribera sina intervjuer är bland det absolut värsta som finns. Hittills har jag aldrig träffat en enda journalist som inte avskyr och fruktar transkriberingen.

Det är tidsödande och själsdödande tråkigt, men framför allt tvingas man lyssna på sina egna usla frågor och sitt fåniga skratt, och man hör med smärtsam tydlighet allt man missade under själva intervjun: vilka följdfrågor man borde ha ställt, och när man helt vantolkade vad intervjupersonen egentligen sa. Och nej, man blir inte bättre med åren.

Samtidigt en av de mest nödvändiga arbetsuppgifterna man har. Under transkriberingen lär man sig otroligt mycket om ämnet som man aldrig skulle ha förstått annars.

Två viktiga intervjuer ligger och väntar på att transkriberas. Innan veckan är slut måste det vara klart.

Skriva bok: Dag 7

Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig. Nu tog det till exempel mer än en vecka att få min dator i sådant skick att det till slut gick att installera bokskrivningsverktyget Scrivener. Men nu har jag det, och det överträffar verkligen alla mina förväntningar.

Så nu är det bara att börja skriva.

Min egen hårdvara och det segdragna förkylningen försöker jag åtgärda med ingefära, honung och frukt med C-vitamin. Jag tror inte på någon av kurerna, men det känns bättre att göra något, och så smakar det bra.

Bra smakar också chokladmuffinsen som tonårssonen köpte för att inviga sitt nya betalkort. Det har sina fördelar att jobba hemifrån.

Skriva bok: Dag 5

Listan med forskare jag vill prata med växer, liksom högen med böcker jag ska läsa (även om de flesta av dem inte har kommit fram fysiskt än). Detta forskningsområde verkar vara helt dominerat av män, kan jag konstatera.

Min egen intelligens är inte på topp efter en vecka med feber och snuva. Jag kanske borde ha med ett kapitel om det – om sjukdom och andra fysiska tillstånd (graviditet? Amning?) påverkar våra kognitiva förmågor, och i så fall hur.