<\/a><\/p>\n

Varf\u00f6r \u00e4r det s\u00e5 tyst i rymden? Orov\u00e4ckande tyst. Att vi skulle vara universums, eller ens galaxens, enda intelligenta varelser \u00e4r inte s\u00e5 troligt, men varf\u00f6r h\u00f6r vi inget fr\u00e5n de andra?<\/p>\n

Forskare har lyssnat efter signaler fr\u00e5n rymden sedan 60-talet, utan resultat. Och nu vill en del av dem b\u00f6rja skicka ut meddelanden f\u00f6r att tala om att vi finns. En av dem \u00e4r Douglas Vakoch p\u00e5 Seti-institutet:<\/p>\n

Etikettsreglerna i universum kanske s\u00e4ger att det \u00e4r den yngre civilisationen som ska ta initiativet till ett samtal.<\/p><\/blockquote>\n

Men m\u00e5nga, d\u00e4ribland science fiction-f\u00f6rfattaren David Brin, \u00e4r kritiska, och oroliga:<\/p>\n

En m\u00f6jlig slutsats att dra \u00e4r att de mer avancerade civilisationerna d\u00e4r ute kanske \u00e4r tysta f\u00f6r att de vet n\u00e5got som vi inte vet. De kan ha anledning att avst\u00e5 fr\u00e5n att ta kontakt<\/p><\/blockquote>\n

L\u00e4s mer om debatten h\u00e4r<\/a>.<\/p>\n

Kuriosa: det var verkligen roligt att f\u00e5 intervjua David Brin. Det h\u00e4r:\u00a0<\/a>var den f\u00f6rsta bok jag fick l\u00e5na av A n\u00e4r vi tr\u00e4ffades f\u00f6r 19 \u00e5r sedan.<\/p>\n

Och rubriken i papperstidningen, “Jorden till rymden, hall\u00e5 hall\u00e5!”, \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s en p\u00e5minnelse om det h\u00e4r fantastiska barnprogrammet, fr\u00e5n b\u00f6rjan av 1970-talet.<\/p>\n