<\/a>Matematikern John Nash \u00e4r f\u00f6rmodligen den mest k\u00e4nde ekonomipristagaren n\u00e5gonsin. N\u00e4r han fick\u00a0Sveriges riksbanks pris i ekonomiska vetenskaper till Alfred Nobels minne 1994 hade han varit borta fr\u00e5n forskningen och inte publicerat n\u00e5got p\u00e5 decennier, eftersom han drabbades av paranoid schizofreni som trettio\u00e5ring, vilket skildrats i filmen “A beautiful mind” med Russell Crowe. Ekonomipriset fick han f\u00f6r sina banbrytande insatser f\u00f6r spelteorin, som nu anv\u00e4nds av ekonomer, biologer och i elektronikindustrin (observera att det st\u00e5r fel i grafiken ovan – i nedre v\u00e4nstra rutan ska straffen vara 0 och 10 \u00e5r, inget annat).<\/p>\n

Nu f\u00e5r han v\u00e4rldens finaste matematikpris, det norska Abelpriset, f\u00f6r sina insatser inom en helt annan del av matematiken: partiella differentialekvationer.<\/p>\n

Han har verkligen \u201da beautiful mind\u201d, ett vackert intellekt. Det \u00e4r mycket f\u00e5 f\u00f6runnat att komma p\u00e5 en briljant id\u00e9 inom ett omr\u00e5de under en hel livstid. John Nash kom med m\u00e5nga briljanta id\u00e9er i m\u00e5nga olika f\u00e4lt.<\/p><\/blockquote>\n

Det s\u00e4ger Tommy Andersson, matematiker och docent i nationalekonomi vid Ekonomih\u00f6gskolan i\u2009\u2009Lund. L\u00e4s mer h\u00e4r<\/a>.<\/p>\n

En intressant j\u00e4mf\u00f6relse med ett annat matematiskt geni skildrat p\u00e5 film, Alan Turing<\/a>. I b\u00e5de filmen “The imitation game” om Turing och “A beautiful mind” om Nash f\u00e5r huvudpersonen sin avg\u00f6rande genialiska id\u00e9 p\u00e5 en pub, n\u00e4r raggning p\u00e5g\u00e5r. Och i b\u00e5da fallen \u00e4r det historiskt (och \u00e4ven matematiskt) helt felaktigt.<\/p>\n

Scenen i “A beautiful mind”:<\/p>\n