Genikampen, avsnitt 1. Så har vi äntligen fått se hur det blev när tv klippt ihop tre dagars inspelning till en timmes programtid. Och det blev mycket bättre än jag hade vågat hoppas. Flera av mina medtävlare har berättat utförligt om sina upplevelser på annat håll, men jag nöjer mig med tre kommentarer:

• När vi klev ur bussen på Västerås flygfält hade vi inte fått prata med varandra, inte ens fått säga hej, trots att vi hade kommit till samma hotell mer än ett dygn tidigare, och tillbringat många timmar i den röda bussen. Man hinner tänka och gissa mycket om de andra när man tittar på varandra under tystnad. Allt jag hade tänkt och gissat var fel.
• Alla som var med var ruskigt begåvade, på olika sätt, och mycket intressanta personer. Jag är så glad att jag har fått lära känna dem och göra detta tillsammans med dem.
• Utröstningarna var hemska, oavsett om det var i vårt lag eller motståndarlaget. Kaos hade tagit med sig massor av spel som vi ägnade kvällar och ledig tid (vi hade mycket väntetid) åt, och var snäll nog att lämna kvar dem när hon åkte hem. Tack vare det har min familj fått spela Ubongo, Blokus, Camel Cup och den stora favoriten Love Letter, Hobbit edition, hela sommaren.