Nobelpriset: Fysik

Mindre än en timme innan årets Nobelpristagare i fysik skulle tillkännages tolkade jag tecknen och twittrade ut en senkommen insikt om vilka det kunde bli:

Det var inte helt korrekt, men ganska nära. Det blev något mycket mer grundläggande (och ganska svårt att förklara): topologiska fasövergångar och materiefaser. Många vetenskapsjournalister slet sitt hår runt om i världen.


Jag fick en tv-intervju med Mats Jonson från Göteborgs universitet, och lyckades skriva en kommentar. Tecknaren Helena Shutrick fångade intervjun, och min alltmer tomma blick, på bild.

img_8922 img_8923 img_8924 img_8927

 

Två svenskar belönade för rolig forskning

Frisk luft, kärlek och flugor: det bästa i livet är gratis.

Det är IgNobel-tider igen, och i år med hela två svenska pristagare! Susanne Åkesson vid Lunds universitet får del av fysikpriset för en studie om varför vita hästar inte blir bromsbitna, och Fredrik Sjöberg på Runmarö, citerad ovan, får litteraturpriset för sin delvis självbiografiska trilogi Flugfällan, Flyktkonsten och Russinkungen (jag har bara läst den första boken, men den rekommenderar jag varmt). Läs min intervju med pristagarna här. På vetenskapssidan på söndag kommer Stefan Rothmeiers sedvanliga och briljanta grafik över alla priserna.

Ny karta över Vintergatan – kommer att revolutionera astronomin

gaia_gdr1_sky_map_annotated_hd

All astronomi bygger på att veta var stjärnorna finns. Satelliten Gaia, från europeiska rymdorganet ESA, ska ta mycket exakta bilder av stjärnhimlen i alla riktningar i fem år för att skapa den första tredimensionella kartan av Vintergatan. I går släpptes resultaten från satellitens första 16 månader i rymden.

Fullt möjligt att resa i tiden – i alla fall i teorin

csdypd7waaahp7t-jpg_large

Jag gillar verkligen Harry Potter. Alltså verkligen. Jag fick sjunde boken levererad hem till ytterdörren så fort den kom ut, läste ut den på tre nätter och höll sedan på att spricka av frustration över att jag inte fick prata om den, eftersom ingen i min omgivning hade läst den, och man absolut inte fick avslöja något – speciellt inte det man mest ville prata om.

Så det blev ju nästan julafton i somras när vi råkade vara i Bergslagen och äldsta dottern och jag därför kunde vara med på en maratonläsning på Finnåkers kursgård samma dag som “Harry Potter and the cursed child” kom ut. Jag älskade den, och var överlycklig i en vecka, tills en god vän skickade ett mejl och påpekade en allvarlig logisk lucka i handlingen. Ja, jag vet att det finns en del andra luckor i böckerna, men den här är värre.

Utan att avslöja för mycket kan jag säga att problemet handlar om tidsresor. Jag ville reda ut hur det egentligen ligger till, och skrev därför en artikel om att resa i tiden, framåt och bakåt.

Lång resa till vår närmaste planetgranne

crfserfvyaekhyd

Vi har en planet som liknar vår alldeles nästgårds. Eller så nästgårds det kan bli i rymden – vid Proxima Centauri, lite mer än fyra ljusår bort.

I våras lanserades projektet Breakthrough Starship, som vill skicka tusentals fjäderlätta små rymdsonder i den riktningen med hjälp av laserkanoner på jorden.