Regler finns för att skydda de utsatta

Mina kolleger Mikael Delin och Amina Manzoor avslöjar fler regelbrott vid Karolinska sjukhuset: läkare gav tre svårt sjuka och för tidigt födda spädbarn injektioner med stamceller utan rätt tillstånd, och presenterade sedan resultaten på en konferens trots att behandlingarna inte hade genomgått etisk prövning, som krävs för medicinsk forskning. Jag har skrivit en kommentar om att det är lätt att förstå både läkare och föräldrar, men att reglerna finns för att skydda oss när vi är som mest utsatta och sårbara. Därför är extra viktiga i vården av något av det mest sårbara och utsatta som går att tänka sig: svårt sjuka nyfödda spädbarn.

Maria Gunther: Bättre donera än att spara egna stamceller

Nu finns företag i Sverige som erbjuder blivande föräldrar lagring av bebisens navelsträngsblod med stamceller som en framtida försäkring. Till vad nytta då, kan man undra. Timothy Caulfield vid University of Alberta i Edmonton i Kanada och andra stamcellsforskare är mycket kritiska:

Det är ett fantastiskt exempel på hur företag utnyttjar blivande föräldrars osäkerhet genom att marknadsföra något som inte kommer att vara till någon hjälp.

Hela min kommentar finns här.

Stamceller: mirakelkur som säljs dyrt till desperata patienter

Stamceller, celler som ännu inte specialiserat sig, är sedan länge ett hett forskningsområde, inte minst på grund av potentialen att kunna behandla svåra sjukdomar som alzheimers, MS, ALS och leukemi. Men det en lång och omständlig väg att omvandla grundforskning till tillräckligt säkra och effektiva behandlingar, och under tiden utnyttjar privata kliniker runt om i världen stamcellernas goda rykte och utlovar mirakelkurer dyrt till desperata patienter, ibland med ödesdigra konsekvenser.

ALS-sjuke Leif åkte till en klinik i Kina.

Värdig ceremoni när stulna skallar lämnades tillbaka

Nu känns det mycket bra. Nu kommer tingen åter att finnas på den plats där de hör hemma.

Jag hade den stora förmånen att få vara med vid en ceremoni i anatomiska teatern i Museum Gustavianum i Uppsala, och blev mer tagen än väntat. Anne-Marie Coeroli-Green från organisationen Te Tupuna, Te Tura och Mathilde Taupotini från folkgruppen Nuku Hiva på Marquesasöarna i Franska Polynesien fick ta emot en tom flätad korg som symboliserade tio kranier från gravar i Franska Polynesien som plundrats av svenska forskare på 1800-talet. Nu ska skallarna åter begravas i sitt hemlands jord.

När vetenskapen har gått vilse

I samband med med 70-årsdagen av Auschwitz befrielse publicerade DN några artiklar om skallsamlingen på Karolinska Institutet. Forskningen som gick ut på att mäta och väga kranier från olika människor och folkgrupper ledde ingen vart.

Men det finns andra mörka kapitel i vetenskapshistorien under 1900-talet: vidriga experiment vars resultat vi fortfarande drar nytta av. Försök på fångar i Auschwitz och andra koncentrationsläger ledde fram till att flytvästar fick krage, vår goda tandhälsa i Sverige – och idén med lördagsgodis! – bygger på en tio år lång studie på Vipeholms sjukhus i Lund där människor med grav utvecklingsstörning användes som försöksdjur, och vi vet hur sjukdomen syfilis utvecklas utan behandling tack vare en amerikans studie på flera hundra svarta, outbildade män som pågick från 1932 och ända in på 70-talet.

Men vi ska inte tro att etisk problematisk forskning bara pågick i det förflutna.

Det finns en risk att vi blir lite väl tillbakablickande och bara pekar på nazisternas illdåd och missar de utmaningar vi själva står inför.

säger forskningsetikern Mats Johansson. Läs mer här.

(Detta är ett ämne som alltid har engagerat mig. Bland de kurser jag valde att läsa som  doktorand i partikelfysik på 1990-talet var en “Forskningsetik för naturvetare”, på teologiska institutionen. Jag har alltså några poäng teologi i min doktorsexamen.)