Nobelpriset: Fysik

Mindre än en timme innan årets Nobelpristagare i fysik skulle tillkännages tolkade jag tecknen och twittrade ut en senkommen insikt om vilka det kunde bli:

Det var inte helt korrekt, men ganska nära. Det blev något mycket mer grundläggande (och ganska svårt att förklara): topologiska fasövergångar och materiefaser. Många vetenskapsjournalister slet sitt hår runt om i världen.


Jag fick en tv-intervju med Mats Jonson från Göteborgs universitet, och lyckades skriva en kommentar. Tecknaren Helena Shutrick fångade intervjun, och min alltmer tomma blick, på bild.

img_8922 img_8923 img_8924 img_8927

 

Genikampen, avsnitt 5

svt-genikampen-2016-e05-8c69_720x405

Avsnitt 5. Här var det flera tävlingar ni aldrig fick se. Innan vi byggde flygplanen fick vi en räkneuppgift som skulle ge fördelar, men som bara gick att lösa om man kunde derivera arctan – och det kunde ingen av oss i huvudet. Nu kommer jag aldrig att glömma att derivatan av arctan x är 1/(1+x2), men när man lämnat gymnasiet har man ju tabellsamlingar för sådant.

Efter flygplanen fick vi i tävla i att göra varmluftsballonger med limstift, silkespapper, ståltråd och braständare. Det hade nog blivit bra tv av att se hur båda lagen råkade tända eld på ballong efter ballong. Men solen gassade, och det nog var bortåt 30 grader varmt, och dessutom blåste det. Det gjorde det omöjligt att få luften inuti en pappersballong tillräckligt varm för att få den att lyfta, så tävlingen utgick eftersom båda lagen misslyckades kapitalt.

Inför sista tävlingen visste jag att om vi förlorade skulle jag komma till duellen, och åka ut. Jinci och Karan skulle aldrig rösta på varandra, efter sin första lyckade matteuppgift ihop i avsnitt 1. Både Jesper och jag visste att de skulle rösta på mig, och jag antog att Jesper skulle rösta som dem. Strategi är min akilleshäl – jag kan inte “tänka schack” – så jag visste att jag skulle få stryk. Men jag blev ändå otroligt ledsen, mycket ledsnare än vad jag tror syns på tv.

 

Genikampen, avsnitt 2

svt-genikampen-2016-e02-9095_720x405

Avsnitt 2. Rätt mycket dramatik som inte kom med på tv här, men coolt att vi fick, och kunde, bygga en fungerande svävare.

Duellen var lång och riktigt plågsam, av många anledningar. Det mittersta pusslet var verkligen riktigt svårt, och alla vi på läktaren gjorde vårt bästa för att lösa det i huvudet, på avstånd. Både John och Elida envisades med att ha den långa raka biten längs högersidan hela tiden, och vi förstod inte varför de aldrig försökte med någon annan placering, trots att de körde fast om och om och om igen.

Efteråt fick vi veta att det var en ledtråd båda hade fått. Det borde vi förstås ha varit smarta nog att lista ut.

Genikampen, avsnitt 1

svt-genikampen-2016-e01-dca3_720x405

Genikampen, avsnitt 1. Så har vi äntligen fått se hur det blev när tv klippt ihop tre dagars inspelning till en timmes programtid. Och det blev mycket bättre än jag hade vågat hoppas. Flera av mina medtävlare har berättat utförligt om sina upplevelser på annat håll, men jag nöjer mig med tre kommentarer:

  • När vi klev ur bussen på Västerås flygfält hade vi inte fått prata med varandra, inte ens fått säga hej, trots att vi hade kommit till samma hotell mer än ett dygn tidigare, och tillbringat många timmar i den röda bussen. Man hinner tänka och gissa mycket om de andra när man tittar på varandra under tystnad. Allt jag hade tänkt och gissat var fel.
  • Alla som var med var ruskigt begåvade, på olika sätt, och mycket intressanta personer. Jag är så glad att jag har fått lära känna dem och göra detta tillsammans med dem.
  • Utröstningarna var hemska, oavsett om det var i vårt lag eller motståndarlaget. Kaos hade tagit med sig massor av spel som vi ägnade kvällar och ledig tid (vi hade mycket väntetid) åt, och var snäll nog att lämna kvar dem när hon åkte hem. Tack vare det har min familj fått spela Ubongo, Blokus, Camel Cup och den stora favoriten Love Letter, Hobbit edition, hela sommaren.

Varken Mars eller Rivendell

Skärmavbild 2016-08-29 kl. 21.39.39

Jag var tjänstledig och bortrest nästan hela juni, och kunde inte avslöja vart jag hade tagit vägen enligt kontraktet. När mejl började dyka upp från oroliga Facebookvänner som undrade om jag hade blivit allvarligt sjuk eller något liknande försökte jag skriva en förklarande status som inte röjde någon hemlighet. Min bror trodde att jag bevakade Nato:s hemliga krigsövning, en annan närstående släkting att jag skrev klart min roman eller låg i skilsmässa, och andra gissade alltså på Mars och Rivendell. Men det jag egentligen gjorde var nog nästan lika roligt som att komma till Rivendell: jag var med och tävlade i årets omgång av SVT:s program Genikampen. I en intervju i DN berättar jag lite mer.