En typ av mejlsvar jag inte gillar att få från forskare jag vill intervjua:
Jag har full förståelse för att man inte vill ägna sin tid åt långa telefonsamtal med korkade journalister (jag har själv nästan slutat helt att prata i telefon utom då jag gör intervjuer) – men mejlintervjuer blir aldrig bra.
Intervjuer blir bäst när forskare får prata fritt utifrån öppna frågor, som: Vad tycker du är mest spännande i den här studien ni har gjort? eller Varför blev du intresserad av just det här forskningsområdet? och jag sedan ställer följdfrågor för att förstå bättre eller få veta mer om någon spännande detalj.
När forskare svarar skriftligt, och dessutom vill ha precisa frågor som kan få kortfattade svar, uttrycker de sig som i sina vetenskapliga artiklar – och, nej, det är inte det jag är ute efter. Då skulle mina läsare lika gärna kunna läsa originaltexterna, som sällan (läs aldrig) är anpassade för människor utan förkunskaper.
Hur jag ska få just den här forskaren (som jag verkligen behöver prata med) att gå med på en intervju är ett av dagens stora bekymmer. Det finns dessvärre fler. Ett exempel: när ska jag hinna läsa alla dessa böcker och artiklar som jag samlat på mig? Den tanken golvar mig i början av varje vecka.