Skriva bok: Dag 22

Det är Nobelvecka, och för första gången sedan 2013 är jag inte på plats på presskonferenserna för att skriva om priserna i DN, även om man kunde tro det om man följer Vetenskapsradion på Twitter:

(Jag tror att bilden är från tillkännagivandet av fysikpriset 2016.)

Det är skönt att ta en paus i år, även om detta normalt är årets roligaste, och jobbigaste, vecka för vetenskapsjournalister.

Ett roligt fysikpris var det också:

Och, efter två år med uteslutande manliga Nobelpristagare (jag skrev lite om möjliga orsaker till det i samband med Ada Lovelace-dagen förra året) var det ju extra roligt att en kvinnlig fysiker blev belönad: Donna Strickland blev den tredje kvinnan någonsin att få Nobelpriset i fysik. Liksom sina föregångare Marie Curie (1903) och Maria Goeppert-Mayer, (1963) fick hon en fjärdedel av priset. Så, sedan 1901 har alltså sammanlagt ett trekvarts Nobelpris i fysik gått till kvinnor. Alltid något.

Skriva bok: Dag 21

Oktober. Nu har jag ägnat fyra veckor åt att skriva ett bättre och mer detaljerat synopsis, läsa så mycket jag kan, hitta forskare att intervjua och hantera förkylningen som aldrig går över.

I dag har jag börjat författa på riktigt (även om jag fortfarande har mycket kvar att läsa). Nu kommer en ny offentlig men ganska blygsam deadline: denna vecka ska jag skriva 2000 tecken om dagen. Och till på torsdag ska senaste intervjun vara färdigtranskriberad.

Annars fortsätter jag att få goda råd från vänner och supporters, senast om att även bloggen borde ha ett snärtigare namn. Förslag 1: Doktor G. Förslag 2: IQ-bella. Jag ler vänligt och låtsas att jag ska överväga det.

Skriva bok: Dag 20

Avslutar fjärde veckan med en reflektion från en intelligensforskare, om varför IQ ibland kan vara mest kontroversiellt bland folk som själva får bra resultat på testerna:

Det är lite som när rika människor säger “Jo, jag har så jag klarar mig, men pengar är inte så viktigt”. Men om man erbjöd dem ett piller som skulle sänka deras IQ med tio poäng tror jag inte att de skulle vilja ta det.

Och så ytterligare två förslag på boktitel – ett inklusive bokomslag! – från omtänksamma Facebook-vänner:

  • It’s the G factor stupid, not the G-spot, med undertitel Why I love intelligence.
  • Trevlig helg!

Skriva bok: Dag 19

Efter bokbilden i går fick jag en massa nya förslag på titel till min bok (tack, sociala medier!). Ett urval:

  • Intelligence for Dummies
  • Smarter than the rest
  • Hur tänker du?
  • En bok om intelligens och tio recept på cupcakes
  • En bok för de 90 procenten som är smartare än genomsnittet
  • Intelligence schmintelligence
  • Well, Duh!
  • Intelligence, because you never get a second chance to make a first impresssion
  • Att vara den vassaste kniven i lådan
  • När hissen går hela vägen upp
  • Dunning–Kruger-effekten och att tänka efter innan man öppnar munnen

Tack alla som bidrog (ni vet vilka ni är)!

Skriva bok: Dag 18

Vår intelligens verkar vara kopplad till förmågan att upptäcka mönster. Varför just mönsterigenkänning är så viktigt är en av frågorna jag vill ha svar på.

Men, kära läsare, i väntan på en förklaring: ett litet minitest. Hittar ni mönstret i hur forskare i fältet väljer titlar till sina böcker?

Skriva bok: Dag 17

Lite mer om epostintervjuer: De har en stor fördel. Man slipper transkribera. Men i gengäld får man bara citat som inte går att använda i artiklar (och böcker), eftersom nedskrivna, överarbetade (jo, det är antingen överarbetade formuleringar eller intetsägande standardsvar som skickas till alla journalister), utförliga svar aldrig kan mäta sig med de direkta svar man får under en muntlig intervju.

Min sista kommentar om detta: det går inte att skicka alla frågor i förväg. Bara när jag redan är säker på exakt vilka svar jag kommer att få kan jag förutsäga vad jag kommer att fråga – och då blir intervjun rätt meningslös.

I går blev jag förresten själv intervjuad, av Uppsala teknolog- och naturvetarkårs tidning Techna. Svåraste frågan: Vem är du i Harry Potter? Dobby var det första namn som dök upp i huvudet, obegripligt nog, följt av Xenophilius Lovegood, men jag gav ett halvtråkigt svar (lika mån om att förstå allt som Hermione, lika klumpig som Tonks). Funderar fortfarande. Förslag från mina Facebookvänner: Minerva McGonagall och Sirius Black.

Skriva bok: Dag 16

En typ av mejlsvar jag inte gillar att få från forskare jag vill intervjua:

Jag har full förståelse för att man inte vill ägna sin tid åt långa telefonsamtal med korkade journalister (jag har själv nästan slutat helt att prata i telefon utom då jag gör intervjuer) – men mejlintervjuer blir aldrig bra.

Intervjuer blir bäst när forskare får prata fritt utifrån öppna frågor, som: Vad tycker du är mest spännande i den här studien ni har gjort? eller Varför blev du intresserad av just det här forskningsområdet? och jag sedan ställer följdfrågor för att förstå bättre eller få veta mer om någon spännande detalj.

När forskare svarar skriftligt, och dessutom vill ha precisa frågor som kan få kortfattade svar, uttrycker de sig som i sina vetenskapliga artiklar – och, nej, det är inte det jag är ute efter. Då skulle mina läsare lika gärna kunna läsa originaltexterna, som sällan (läs aldrig) är anpassade för människor utan förkunskaper.

Hur jag ska få just den här forskaren (som jag verkligen behöver prata med) att gå med på en intervju är ett av dagens stora bekymmer. Det finns dessvärre fler. Ett exempel: när ska jag hinna läsa alla dessa böcker och artiklar som jag samlat på mig? Den tanken golvar mig i början av varje vecka.