Vintern 1657/1658 var det så kallt att den svenska armén kunde marschera över Lilla och Stora Bält, besegra Danmark och få Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän. Det var mitt under den så kallade Lilla Istiden, med bittra vintrar och kalla somrar i Västeuropa och Nordamerika. Och solfläckarna, de svarta prickarna som vandrade över solens yta som Galileo Galilei och andra astronomer hade studerat i sina teleskop under seklets andra decennium, var helt försvunna.
Astronomer kallar perioden för Maunderminimet. Nu minskar antalet solfläckar igen, och solen har inte varit så inaktiv på 100 år. Är vi på väg mot ett nytt Maunderminimum? Läs mer här 26 januari och när som helst här för prenumeranter.
Även solen har sina fläckar – fast de blir färre