Skriva bok: Dag 21

Oktober. Nu har jag ägnat fyra veckor åt att skriva ett bättre och mer detaljerat synopsis, läsa så mycket jag kan, hitta forskare att intervjua och hantera förkylningen som aldrig går över.

I dag har jag börjat författa på riktigt (även om jag fortfarande har mycket kvar att läsa). Nu kommer en ny offentlig men ganska blygsam deadline: denna vecka ska jag skriva 2000 tecken om dagen. Och till på torsdag ska senaste intervjun vara färdigtranskriberad.

Annars fortsätter jag att få goda råd från vänner och supporters, senast om att även bloggen borde ha ett snärtigare namn. Förslag 1: Doktor G. Förslag 2: IQ-bella. Jag ler vänligt och låtsas att jag ska överväga det.

Skriva bok: Dag 20

Avslutar fjärde veckan med en reflektion från en intelligensforskare, om varför IQ ibland kan vara mest kontroversiellt bland folk som själva får bra resultat på testerna:

Det är lite som när rika människor säger “Jo, jag har så jag klarar mig, men pengar är inte så viktigt”. Men om man erbjöd dem ett piller som skulle sänka deras IQ med tio poäng tror jag inte att de skulle vilja ta det.

Och så ytterligare två förslag på boktitel – ett inklusive bokomslag! – från omtänksamma Facebook-vänner:

  • It’s the G factor stupid, not the G-spot, med undertitel Why I love intelligence.
  • Trevlig helg!

Skriva bok: Dag 13

Ett nytt synopsis håller på att ta form, baserat på den nya bärande idén jag kom på i går.

En massa olika trådar kommer upp under researchen, som den här artikeln om Lewis Terman – en bra illustration av IQ-testningens och intelligensforskningens något blandade historia.

En ny deadline till mig själv: innan veckan är slut ska jag ha bokat intervjuer med minst två forskare till.

Genikampen, avsnitt 5

svt-genikampen-2016-e05-8c69_720x405

Avsnitt 5. Här var det flera tävlingar ni aldrig fick se. Innan vi byggde flygplanen fick vi en räkneuppgift som skulle ge fördelar, men som bara gick att lösa om man kunde derivera arctan – och det kunde ingen av oss i huvudet. Nu kommer jag aldrig att glömma att derivatan av arctan x är 1/(1+x2), men när man lämnat gymnasiet har man ju tabellsamlingar för sådant.

Efter flygplanen fick vi i tävla i att göra varmluftsballonger med limstift, silkespapper, ståltråd och braständare. Det hade nog blivit bra tv av att se hur båda lagen råkade tända eld på ballong efter ballong. Men solen gassade, och det nog var bortåt 30 grader varmt, och dessutom blåste det. Det gjorde det omöjligt att få luften inuti en pappersballong tillräckligt varm för att få den att lyfta, så tävlingen utgick eftersom båda lagen misslyckades kapitalt.

Inför sista tävlingen visste jag att om vi förlorade skulle jag komma till duellen, och åka ut. Jinci och Karan skulle aldrig rösta på varandra, efter sin första lyckade matteuppgift ihop i avsnitt 1. Både Jesper och jag visste att de skulle rösta på mig, och jag antog att Jesper skulle rösta som dem. Strategi är min akilleshäl – jag kan inte “tänka schack” – så jag visste att jag skulle få stryk. Men jag blev ändå otroligt ledsen, mycket ledsnare än vad jag tror syns på tv.

 

Genikampen, avsnitt 2

svt-genikampen-2016-e02-9095_720x405

Avsnitt 2. Rätt mycket dramatik som inte kom med på tv här, men coolt att vi fick, och kunde, bygga en fungerande svävare.

Duellen var lång och riktigt plågsam, av många anledningar. Det mittersta pusslet var verkligen riktigt svårt, och alla vi på läktaren gjorde vårt bästa för att lösa det i huvudet, på avstånd. Både John och Elida envisades med att ha den långa raka biten längs högersidan hela tiden, och vi förstod inte varför de aldrig försökte med någon annan placering, trots att de körde fast om och om och om igen.

Efteråt fick vi veta att det var en ledtråd båda hade fått. Det borde vi förstås ha varit smarta nog att lista ut.

Genikampen, avsnitt 1

svt-genikampen-2016-e01-dca3_720x405

Genikampen, avsnitt 1. Så har vi äntligen fått se hur det blev när tv klippt ihop tre dagars inspelning till en timmes programtid. Och det blev mycket bättre än jag hade vågat hoppas. Flera av mina medtävlare har berättat utförligt om sina upplevelser på annat håll, men jag nöjer mig med tre kommentarer:

  • När vi klev ur bussen på Västerås flygfält hade vi inte fått prata med varandra, inte ens fått säga hej, trots att vi hade kommit till samma hotell mer än ett dygn tidigare, och tillbringat många timmar i den röda bussen. Man hinner tänka och gissa mycket om de andra när man tittar på varandra under tystnad. Allt jag hade tänkt och gissat var fel.
  • Alla som var med var ruskigt begåvade, på olika sätt, och mycket intressanta personer. Jag är så glad att jag har fått lära känna dem och göra detta tillsammans med dem.
  • Utröstningarna var hemska, oavsett om det var i vårt lag eller motståndarlaget. Kaos hade tagit med sig massor av spel som vi ägnade kvällar och ledig tid (vi hade mycket väntetid) åt, och var snäll nog att lämna kvar dem när hon åkte hem. Tack vare det har min familj fått spela Ubongo, Blokus, Camel Cup och den stora favoriten Love Letter, Hobbit edition, hela sommaren.

Intervjuad i UNT

Vill man att ens medverkan i en större tv-produktion ska uppmärksammas i pressen bör man inte bo i Stockholm. Mina medtävlande i Genikampen har bland annat omskrivits och intervjuats i Norran, Hela Hälsingland, Mitt i Lidingö, P4 Östergötland, Norran (igen), Norra Halland, 24 Malmö och Kungsbacka-posten.

Själv berättade jag i Upsala Nya Tidning om varför jag är med i Genikampen men inte i Mensa (längre).