Skriva bok: Dag 13

Ett nytt synopsis håller på att ta form, baserat på den nya bärande idén jag kom på i går.

En massa olika trådar kommer upp under researchen, som den här artikeln om Lewis Terman – en bra illustration av IQ-testningens och intelligensforskningens något blandade historia.

En ny deadline till mig själv: innan veckan är slut ska jag ha bokat intervjuer med minst två forskare till.

Skriva bok: Dag 12

Känn dig själv. Det är ett bra motto när man ska skriva bok, har jag insett. Jag har en del egenskaper som jag måste hantera om boken någonsin ska bli klar:

  • Deadlinejunkie. Jag är urtypen för en person som jobbar mest – och bäst! – nära deadline. Och det funkar inte med deadlines jag sätter upp för mig själv. De måste komma utifrån. Då får man vara smart, och göra sina deadlines offentliga. Eftersom jag skrev här på bloggen i förra veckan att transkriberingen av intervjuerna måste bli klar senast i dag blev jag också klar för tio minuter sedan. Yay! Inte var det roligt, men nu är det gjort (och jag lärde mig naturligtvis massor). Nya utmaningar till mig själv kommer att komma. Stay tuned.
  • Lättuttråkad. Jag är nog den mest lättuttråkade person jag vet. Länge har jag sett det som en brist, men alldeles nyligen insåg jag att det faktiskt är en tillgång när man jobbar som journalist. Jag har mycket lite till övers för tråkiga texter, och anstränger mig därför för att skriva artiklar jag tycker det skulle vara roligt att läsa själv. Nu måste jag plöja torra vetenskapliga studier och böcker (och dessutom transkribera, se ovan), och behöver hitta sätt att stå ut med det. Timer använder jag flitigt, liksom appen Forrest (nej, jag är inte sponsrad av dem). Min skog växer till på mobilen medan jag läser, och hindrar mig att börja surfa eller messa när texterna blir alltför trista.
  • Ofokuserad. Jag måste hitta rutiner så att jag jobbar när jag ska jobba och är ledig på kvällar och helger. Där är jag inte än, men jag jobbar på det.

Jag hittade också, äntligen, en bärande tanke för boken som jag tror kan fungera (när jag transkriberade. Yay igen!). Den får jag säkert anledning att komma tillbaka till längre fram. Nedstämdheten som jag lidit av de senaste dagarna försvann ögonblickligen.

Skriva bok: Dag 10

Två veckor in i tjänstledigheten är bokprojektet fortfarande ganska spretigt. För varje dag som går blir jag i alla fall mer och mer förtjust i verktyget Skrivener. I dag upptäckte jag hur enkelt det är att transkribera, när man kan ha ljudfilen i halva fönstret och skriva i den andra halvan (och ja, jag är medveten om stavfel och annat ovan, men texten var inte avsedd att läsas av någon annan än mig). Transkriberingen i sig var dock lika plågsam som väntat, men ena intervjun är klar i alla fall. Ny deadline för intervju två: tisdag nästa vecka.

 

Skriva bok: Dag 8

Att transkribera sina intervjuer är bland det absolut värsta som finns. Hittills har jag aldrig träffat en enda journalist som inte avskyr och fruktar transkriberingen.

Det är tidsödande och själsdödande tråkigt, men framför allt tvingas man lyssna på sina egna usla frågor och sitt fåniga skratt, och man hör med smärtsam tydlighet allt man missade under själva intervjun: vilka följdfrågor man borde ha ställt, och när man helt vantolkade vad intervjupersonen egentligen sa. Och nej, man blir inte bättre med åren.

Samtidigt en av de mest nödvändiga arbetsuppgifterna man har. Under transkriberingen lär man sig otroligt mycket om ämnet som man aldrig skulle ha förstått annars.

Två viktiga intervjuer ligger och väntar på att transkriberas. Innan veckan är slut måste det vara klart.

Skriva bok: Dag 7

Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig. Nu tog det till exempel mer än en vecka att få min dator i sådant skick att det till slut gick att installera bokskrivningsverktyget Scrivener. Men nu har jag det, och det överträffar verkligen alla mina förväntningar.

Så nu är det bara att börja skriva.

Min egen hårdvara och det segdragna förkylningen försöker jag åtgärda med ingefära, honung och frukt med C-vitamin. Jag tror inte på någon av kurerna, men det känns bättre att göra något, och så smakar det bra.

Bra smakar också chokladmuffinsen som tonårssonen köpte för att inviga sitt nya betalkort. Det har sina fördelar att jobba hemifrån.

Skriva bok: Dag 5

Listan med forskare jag vill prata med växer, liksom högen med böcker jag ska läsa (även om de flesta av dem inte har kommit fram fysiskt än). Detta forskningsområde verkar vara helt dominerat av män, kan jag konstatera.

Min egen intelligens är inte på topp efter en vecka med feber och snuva. Jag kanske borde ha med ett kapitel om det – om sjukdom och andra fysiska tillstånd (graviditet? Amning?) påverkar våra kognitiva förmågor, och i så fall hur.

Skriva bok: Dag 4

Nu har jag gjort mina två första intervjuer med forskare på området, varav en är över 80 men fortfarande aktiv. Båda kommer jag att behöva prata med igen. Mina frågor och mina tankar om ämnet är än så länge rätt spretiga.

Därför koncentrerar jag mig på att få till en riktigt bra struktur för boken, eller en stomme. När den väl är på plats blir det enklare att jobba vidare.

Att få ihop en vetenskapssida till söndags-DN känns ofta som att lägga pussel. Man sitter först med mängder av material och en massa intressanta citat från olika forskare, men vet inte hur det ska bli en läsvärd artikel – tills man hittar ingången, och allting faller på plats på ibland rätt oväntade sätt.

Nu lägger jag ett pussel som ska bli en hel bok på så där en 400 sidor.

Skriva bok: Dag 3

Boken ska, som en bekant uttryckte det, både handla om kolbaserad och, eventuell framtida, kiselbaserad intelligens. Eller, för att tala klarspråk: jag ska skriva om intelligens hos människor (och andra levande varelser) och hos datorer, alltså artificiell intelligens eller AI.

Men mänsklig intelligens är mitt huvudfokus. När jag skickade ut en allmän förfrågan om forskare i ämnet till alla Sveriges lärosäten och forskningsinstitut fick jag dock mängder av förslag på AI-forskare och mycket få andra namn.

Det för mig tillbaka till frågan från igår: hur forskar man egentligen om intelligens? Den kolbaserade, alltså.

Skriva bok: Dag 2

En fråga jag själv vill ha svar på: varför forskar man om intelligens? Och hur?

Projektet “en bok om intelligens” har jag funderat på i mer än ett decennium. Stephen Jay Goulds The Mismeasure of Man uppskattade jag mycket när jag läste den, och den fick mig att lägga alla planer på hyllan ganska länge.

Men nu är det alltså dags att göra ett försök. Andra böcker är lästa, ännu fler beställda, och intervjuer med forskare är bokade. Hör gärna av er med tips på personer och böcker jag kan ha missat.