Skriva bok: Dag 8

Att transkribera sina intervjuer är bland det absolut värsta som finns. Hittills har jag aldrig träffat en enda journalist som inte avskyr och fruktar transkriberingen.

Det är tidsödande och själsdödande tråkigt, men framför allt tvingas man lyssna på sina egna usla frågor och sitt fåniga skratt, och man hör med smärtsam tydlighet allt man missade under själva intervjun: vilka följdfrågor man borde ha ställt, och när man helt vantolkade vad intervjupersonen egentligen sa. Och nej, man blir inte bättre med åren.

Samtidigt en av de mest nödvändiga arbetsuppgifterna man har. Under transkriberingen lär man sig otroligt mycket om ämnet som man aldrig skulle ha förstått annars.

Två viktiga intervjuer ligger och väntar på att transkriberas. Innan veckan är slut måste det vara klart.