Skriva bok: Dag 22

Det är Nobelvecka, och för första gången sedan 2013 är jag inte på plats på presskonferenserna för att skriva om priserna i DN, även om man kunde tro det om man följer Vetenskapsradion på Twitter:

(Jag tror att bilden är från tillkännagivandet av fysikpriset 2016.)

Det är skönt att ta en paus i år, även om detta normalt är årets roligaste, och jobbigaste, vecka för vetenskapsjournalister.

Ett roligt fysikpris var det också:

Och, efter två år med uteslutande manliga Nobelpristagare (jag skrev lite om möjliga orsaker till det i samband med Ada Lovelace-dagen förra året) var det ju extra roligt att en kvinnlig fysiker blev belönad: Donna Strickland blev den tredje kvinnan någonsin att få Nobelpriset i fysik. Liksom sina föregångare Marie Curie (1903) och Maria Goeppert-Mayer, (1963) fick hon en fjärdedel av priset. Så, sedan 1901 har alltså sammanlagt ett trekvarts Nobelpris i fysik gått till kvinnor. Alltid något.

Den galna veckan för kemipristagaren

Trumps valseger gjorde att jag kom av mig helt som bloggare, tydligen.

2017 började i alla fall på bästa tänkbara sätt, när medicinreporter Amina Manzoor och jag blev utsedda till Årets folkbildare.

Och i slutet fick jag vara med i schweizisk tv, en kort stund i ett inslag om kemipristagaren Jacques Dubochets galna vecka i Stockholm (från 11.39 kan man skymta mig här och där, i den schweiziska ambassadörens residens).

Nobelpriset: Kemi

Kemipriset brukar vara det Nobelpris som är svårast att förklara, men i år slog det de andra med hästlängder: skojigt, spännande och hyfsat begripligt, och dessutom alldeles innan världens första tävling mellan nanobilar! Jag fick prata med Olof Ramström från KTH i min första Facebook live ovan, och skrev en kommentar.

Nobelpriset: Fysik

Mindre än en timme innan årets Nobelpristagare i fysik skulle tillkännages tolkade jag tecknen och twittrade ut en senkommen insikt om vilka det kunde bli:

Det var inte helt korrekt, men ganska nära. Det blev något mycket mer grundläggande (och ganska svårt att förklara): topologiska fasövergångar och materiefaser. Många vetenskapsjournalister slet sitt hår runt om i världen.


Jag fick en tv-intervju med Mats Jonson från Göteborgs universitet, och lyckades skriva en kommentar. Tecknaren Helena Shutrick fångade intervjun, och min alltmer tomma blick, på bild.

img_8922 img_8923 img_8924 img_8927

 

Science in Fiction

Tv-serien “The Big Bang Theory” belönades med Torsten Wiesel Midnight Sun Award och vid prisutdelningen den 27 maj ordnade Sveriges unga akademi också ett seminarium: “Science in Fiction – How The Big Bang Theory brought science to the top comedy ratings“. Hedrande att få vara med, och få vara en av talarna.

Jag pratade om Legolas, tomma blickar och hur The Big Bang Theory har förändrat mitt, och, gissar jag, alla andra fysiker, före detta fysiker och fysikstudenters liv.

Resten av seminariet, bland annat den vetenskaplige rådgivaren David Saltzbergs underhållande föredrag, finns här.

Podd med David Saltzberg!

Eftersom tv-serien “The Big Bang Theory” fick det första Torsten Wiesel Midnight Sun Award (som jag skrivit om tidigare) kom David Saltzberg, seriens vetenskaplige rådgivare, till Sverige för att ta emot priset.IMG_9500[1] Jag fick den stora äran att träffa både Nobelpristagaren Torsten Wiesel CjYsop_W0AA_jbXoch David Saltzberg (och Alfred Nobel), och dessutom prata om Science in Fiction med David i Akademipodden.

Succéteorin som stämmer i praktiken

CjCyBY4WUAAWxo4Tv-serien “The big bang theory”, om fysikerna Sheldon Cooper och Leonard Hofstadter, grannen Penny, servitris och skådespelerska in spe, och deras vänner går nu på nionde säsongen. Den har gett fysikern ett ansikte, och upphovsmännen får nu det nyinstiftade Torsten Wiesel Midnight sun award, för “att ha fört in vetenskap i vardagsrum och på laptops världen runt i ett oemotståndligt komediformat.”

Seriens vetenskaplige rådgivare David Saltzberg, professor i högenergifysik vid University of California i Los Angeles, ser till att all vetenskap blir rätt – och skriver alla formler på forskarnas whiteboardtavlor.

”Kände att jag bidragit när jag såg medicinernas effekt”

Nobelpristagarna är i stan! Först ut var presskonferensen med årets medicinpristagare, som verkligen lever upp till Alfred Nobels intentioner om största möjliga nytta för mänskligheten, med mediciner mot malaria och hemska parasitsjukdomar.

Presskonferensen i sig var rätt kaotisk, med massor av kinesiska och japanska journalister, och frågor och svar som skulle översättas till och från japanska och mandarin. Min bokade intervju med William Campbell blev inställd, till min stora sorg.