När det extrema blir det nya normala

Jag har träffat Phil Jones, klimatforskaren som råkade mest illa ut av alla under det så kallade climate gate – alltså när någon hösten 2009 hackade sig in på East Anglia-universitetets datorer och stal och publicerade valda delar av tretton års mejlväxling mellan klimatforskare. Han var i Sverige för att bli hedersdoktor vid Stockholms universitet, och samtalet med honom fick mig att fundera på många saker: hur man kan klara sig igenom svåra kriser och offentlig förödmjukelse, att 2014 var det varmaste året någonsin men ändå kommer att vara kallare än alla år i framtiden, och hur jag har uttryckt mig i privata mejl och sms, och hur det skulle kunna tolkas ryckt ur sitt sammanhang. Läs intervjun med Phil Jones här.

Regler finns för att skydda de utsatta

Mina kolleger Mikael Delin och Amina Manzoor avslöjar fler regelbrott vid Karolinska sjukhuset: läkare gav tre svårt sjuka och för tidigt födda spädbarn injektioner med stamceller utan rätt tillstånd, och presenterade sedan resultaten på en konferens trots att behandlingarna inte hade genomgått etisk prövning, som krävs för medicinsk forskning. Jag har skrivit en kommentar om att det är lätt att förstå både läkare och föräldrar, men att reglerna finns för att skydda oss när vi är som mest utsatta och sårbara. Därför är extra viktiga i vården av något av det mest sårbara och utsatta som går att tänka sig: svårt sjuka nyfödda spädbarn.

Synen på öppen publicering delar forskarna

Min svåger, som är biolog, har länge pratat sig varm för så kallad open access, eller att vetenskapliga artiklar ska finnas tillgängliga för alla. För några år sedan åt jag lunch med kemiprofessorn Christina Moberg, numera preses för Kungliga vetenskapsakademien. Även hon pratade om open access, men var mycket kritisk. Sedan dess har jag frågat nästan alla forskare jag råkat på om vad deras åsikt är i frågan, och fått väldigt många olika svar. I dag skriver jag om detta, och det vidare begreppet open science, öppen forskning.

Nobelpriset: Kemi

Kemipriset brukar vara det Nobelpris som är svårast att förklara, men i år slog det de andra med hästlängder: skojigt, spännande och hyfsat begripligt, och dessutom alldeles innan världens första tävling mellan nanobilar! Jag fick prata med Olof Ramström från KTH i min första Facebook live ovan, och skrev en kommentar.

Nobelpriset: Fysik

Mindre än en timme innan årets Nobelpristagare i fysik skulle tillkännages tolkade jag tecknen och twittrade ut en senkommen insikt om vilka det kunde bli:

Det var inte helt korrekt, men ganska nära. Det blev något mycket mer grundläggande (och ganska svårt att förklara): topologiska fasövergångar och materiefaser. Många vetenskapsjournalister slet sitt hår runt om i världen.


Jag fick en tv-intervju med Mats Jonson från Göteborgs universitet, och lyckades skriva en kommentar. Tecknaren Helena Shutrick fångade intervjun, och min alltmer tomma blick, på bild.

img_8922 img_8923 img_8924 img_8927