Roy Kerr från Nya Zeeland hade de flesta odds emot sig för att bli en framgångsrik forskare, och gav också upp forskarkarriären flera gånger – för att spela golf och bridge, och ge sig ut på en misslyckad världsomsegling. Men nu har han fått Crafoordpriset i astronomi, eftersom han är den förste som har kunnat beskriva hur ett realistiskt svart hål egentligen beter sig, tillsammans med Roger Blandford, som förklarat hur kvasarer, universums starkaste ljuskällor, måste drivas av gigantiska svarta hål. Läs mer om kvasarerna, de svarta hålen, och Roy Kerrs ovanliga liv här.
Crafoordpriset i matematik är minst lika intressant, men svårare att förklara (och jag fick inte ett enda mejl om att jag råkade stava fel till “symplektsik geometri” i tidningen tidigare i veckan, trots att få misstag eller stavfel kan passera obemärkt förbi våra hökögda läsare). Här finns mer om att läsa om det.